Whalecum

Rätt svar på bildfrågan är alternativ b (hälsosamt mellanmål). Med tanke på hur många som läser här vs hur många som svarade så utgår jag ifrån att alla utom en (den som svarade) trodde alternativ a men blev för svettiga och nervösa för att svara.

Surikatt

Jaha katten är sur på mig och jag kan inte klandra honom. Han får inte vara på diskbänken och ej heller får han tugga på växterna i fönstret. I detta hem har vi även strikta regler vad gäller vässning av klor och dessa passar inte den pälsklädde herren som uttrycker sitt misshag genom att ligga i en papperspåse och ge mig sura blickar.

/Tråkiga matten

Våt

Katten har fobi för vatten i behållare. Allt vatten som är fångat av glas, flaskor, tillbringare etc. måste räddas genom fritagning a la tass! Som ett resultat av dessa fritagningsaktioner blir jag blöt om strumporna ungefär 14 gånger varje dag och våta strumpor är en av mina många fobier. Jag avskyr känslan av våt strumpa mot fot. Jag får faktiskt lätta panikkänslor av våt strumpa mot fot. Skräckscenariot är följande: Regnväder -> blöta skor -> blöta strumpor -> sitta på buss som är proppad med fuktigt och illaluktande folk (alltid någon vitlöksdoftande jävel som sitter och osar). Jag vill spy av bara tanken!

Dagens fråga:
Vad är det här för något?
a) Valsperma
b) Hälsosamt mellanmål

Förgöraren

Idag har Lucius snott gurka från bordet två gånger, öppnat nya spännande skåpsdörrar och lyckats förstöra en av mina favoritljusstakar i sovrummet! Jäähäää. Just nu ligger han bakom min dataskärm och slaggar. Han är söt när han sover !;)

<-- Vaktkatt! <3

Jag och min agony (– n)

Gårdagens yogapass var ungefär så bra som jag hade förväntat mig. Fötternas odör upplevdes på nära håll, musklerna fick jobba från djupet och jag kom ännu en gång till insikt om hur viktig yogan är för mig och mitt välmående.

Allt är länkat.

Jag älskar älskar ÄLSKAR yoga!

Lucius Caesar

<--- Här är vår nya katt Lucius Caesar. Han är tre år gammal, skitstor och älskar vatten. Han är dessutom en jävel på att öppna kylskåp!

Sniff sniff

Tydligen ska man ha ett litet gummiband runt handleden och snärta sig varje gång man vill käka något onyttigt, snusa eller göra något annat otyg. Väldigt behaviouristiskt. För min del räcker det med att gå ut och lukta på min dyra, fina skinnjacka i storlek 34 och föreställa mig känslan av att inte komma i den igen. Det är tillräcklig smärtsamt för att jag ska hålla tassarna borta från snasket.

Emomaten

I våras köpte vi en tomatplanta eftersom tanken på solvarma söta små tomater kändes exotisk och lockande. Tyvärr är jag plantornas värsta skräck så tomatplantan har haft en jobbig period under min vård. Men trots allt lyckades plantan producera en röd liten tomat. Den smakade förjävligt och som straff kommer tomatplantan nu åka i soporna! Bifogar en bild på skörden.

Det finns även en annan anledning till varför tomatplantan is no more . Anledningen är hårig och bråkig och anländer ikväll efter klockan 21.

Den ledsne sushimannen

Jag tycker synd om mannen i sushibaren på hörnet. Det är liksom aldrig några kunder där när jag är där. Min ömkan är gynnsam för hans affärer eftersom den driver mig till att köpa sushi minst 2 gånger i veckan. Att jag aldrig möter andra kunder där beror givetvis på att stället är take away- inriktat, men hans ledsna uppsyn går inte att ta miste på! Kanske är han djupt olycklig? Eller är det ett effektivt affärstrix? Ja jag är inte stammis där bara för att göra den ledsne sushimannen lite gladare, utan också för att sushin han gör är den överlägset bästa.

Så händer det igen

Ja nu har ännu en person snappat big time och gått lös med skjutvapen på en skola. Ännu en ung sjuk individ som någonstans på vägen till total sinnesrubbning ramlat igenom systemet och blivit orsak till fruktansvärdheter som inte går att beskriva.

Liv ödeläggs dagligen runt om i vår värld till följd av människors dårskap, så det är ju inget unikt. Något tröttsamt är det visserligen men man kan inte ha den mentala flaggan på halvstång hela tiden för med världens lidande på sina axlar blir man en vandrande depression. Men när sånt här sker i vårt kära grannland är det svårt att inte bli riktigt jävla illa berörd. Ogillar att det verkar ha blivit tradition med skolskjutningar här uppe i trygga Norden.

Ynk

Jag har ett par alldeles jätte nya och inbjudande träningsskor i hallen. Så synd att jag inte kan inviga dem på grund av min hälsostatus.

Jag har en alldeles jättetråkig bok liggandes på soffbordet. Så synd att jag inte kan läsa i den på grund av min hälsostatus.

Hälsostatus:
- Selexid 200mg
- Snor
- Huvudvärk
- Yrsel
- Illamående (se Selexid)

Ta en alvedon och vila!

Imorse försökte jag komma fram till vårdcentralen eftersom jag är sjuk och behöver lite vård. Det var minsann lättare sagt än gjort! Hade det inte varit för det faktum att jag lovat min mamma att gå till doktorn så hade jag struntat heligt i det. Det hela slutade med att jag ringde en privatklinik och fick tid direkt. BAH! Ska det va på det här viset? Du får hjälp om du blöder ymnigt men that’s it. Ett brutet ben eller två är bara att spjälka upp i garaget och mot hjärnblödning kan man ta två Alvedon.

Söndagspamflett

En träningsvärk avlöser en annan och nu är jag dessutom förkyld. Hoppas att det bara är en tillfällig söndagsförkylning. J bjöd mig på söndagslunch ute och sen söndagsmyste vi med varsin bok i varsitt rum och nu har jag söndagsångest.

Inte konstigt att Malmös hundägare har en nonchalant inställning till rena gator när självaste polisen förbehållslöst kontaminerar staden. Polishästarna har under helgen bajsat på varenda gata här i Malmö. Äckligt. Nu är visserligen inte hästbajs lika äckligt som hundbajs, men det är så mycket mer så det blir plus minus noll, så att säga.

I slutändan är det jag och mina skor som får sota för den slappa inställningen till bajs och jag kräver att folk börjar plocka upp efter sina djur, stora som små! Att inte plocka upp är som att inte spola efter sig på toaletten, alltså ett symtom på psykisk ohälsa.

Jättetight

Åh det var spännande att följa demonstrationen från balkongen idag. Knådade pastadeg* och slängde då och då ett tantöga. Längs med hela gatan stod piketbilar med poliser som också slängde tantögon. De satt verkligen jättetight där inne i bilarna. Det såg inte alls bekvämt ut. Det var nästan så man hoppades att någon arg liten aktivist skulle kasta en sten så de fick komma ut och sträcka lite på sig.

*Jag och J skvimpade runt i köket och drack rödvin och skapade egen ravioli med kantarellfyllning. Lyx.

Problem

Jag trodde inte att det var fler än tre som läste min blogg men jag verkar ha en publik på ungefär sex personer. Nu känner jag mig poppis.

Upplever obehag när jag sitter vid datorn med hörlurar eftersom de pressar in glasögonbågarna i tinningarna på mig. Efter 20 minuter har jag huvudvärk och mår illa. Det är verkligen ett stort problem för mig just nu!

Chocolate chip cookies

Ingredienser:
100 gram hasselnötter
175 gram mörk blockchoklad
200 gram smör
3 dl råsocker eller brun farin
2 ägg
2,5 dl vetemjöl
2,5 dl siktat dinkelmjöl
1 tsk bikarbonat
1 krm salt
1 msk vaniljsocker

Gör såhär:
Sätt ugnen på 175 grader. Grovhacka nötter och choklad. Vispa socker och matfettet poröst och tillsätt sedan ett ägg i taget. Blanda alla torra ingredienser och rör sedan ner dem. Allra sist blandar du ner nötter och choklad. Forma 24 bollar av degen och tryck sedan ut dem på bakplåtspapper. De ska mäta cirka 6 cm i diameter.

Grädda i mitten av ugnen ca 12-15 minuter i 175 grader.

Today is a good day

Det ligger ett brev till J från djursjukhuset i hallen. Jag tror att det är brevet som meddelar att vi kan hämta Fluffes aska. Det känns fint att det kom idag för idag är dagen efter dagen vi beslutade oss för att öppna våra hjärtan för en ny pälsvän.

Handling och konsekvens

Det här förslaget gillar jag. Förutom böter tycker jag även att de ska få kniv och gaffel och äran att käka upp bajshögen som de var för fina för att plocka upp.

Aj

Jag har satans träningsvärk idag. Musklerna känns för korta. Ajje!

Mew!

Jag skulle vara ett under av effektivitet idag men det blev inte så. Det blev en långlunch mellan 12-15 istället. Väldigt trevligt på alla sätt och vis men nu sitter jag ju här tillsammans med pluggångesten och biter på naglarna. Pluggar gör jag naturligtvis inte. Tentan ligger för långt fram i tiden för att ha den rätta stresseffekten på mig. Det faktum att tentan ligger långt fram i tiden borde vara tillräckligt stressande eftersom det innebär att den är omfattande. Men nej. Jag har massor av energi men att slå upp en bok känns oöverkomligt jobbigt just i detta ögonblick.

Merde!

Scoop

Kändisspan på friskispasset: Kitty Jutbring.
Hon var mycket söt och av det jag såg hade hon även koordinationsskills!
Men gubben som stod bredvid mig var inte söt. Han fes så jag höll på att kräka upp mitt tarmsystem. Hade varit just snyggt att halka runt på sin egen tunntarm.

Im in!

Att ta fram lipsillen har ännu en gång visat sig lönsamt. Nej jag lipade inte utan förklarade bara hur gärna jag vill gå kursen. Herregud de erbjuder ju tarmsköljning! Det gjordes ett undantag och höstens fredagar är räddade för min del. Yes.

Gårdagens outfit: Svarta mysbyxor med rövhäng, dubbla tröjor (den ljusgrå hade en förnimmelse av svettdoft) och senapsgula strumpor med oidentifierad fläck (möjligen otvättade som hamnat fel). Jag jobbade igår alltså.

In Vino Veritas

Här var jag idag! I år tjänade vinmässan sitt syfte för min del. För det första är jag glad över att jag blev insläppt och för det andra känner jag mig inspirerad och sugen på lite casual vinpimpel.*

* resultatet av mitt besök på vinmässan 2006 blev en fyra månader lång vinpaus.

El brillo

Igår fick jag mina kick-ass brills! På köpet fick jag även en Malmöguide. Lite väl insinuant kanske ”Nu när dina dagar som blindbock är över kan du uppleva Malmö på riktigt!”.

För övrigt är jag både sur och lite besviken. Jag anmälde mig till en kurs i ashtangayoga som visat sig vara full. Ska ringa och böna och be om en plats. Det finns andra kurser men jag vill gå med den läraren. Var på en gratislektion och det klickade direkt så nu är jag såklart helt insnöad.

Jävlar!

"Hallå f***a!"

”Hallå fitta!” var det första någon sa till mig idag. Det var en ung kille i röd träningsoverall på cykel som bestämde sig för att hälsa mig på det viset. Det konstiga var att han sa det i hurtig ton, som om det var alldeles normalt att hälsa på en okänd kvinna på det sättet. Det var inte tid eller plats för en scen, och faktum är att jag just i det ögonblicket varken blev arg eller upprörd. Nu i efterhand ställer jag mig frågan: Vad i helvete hände med uppfostran? När jag var liten hälsade man artigt alla man råkade passera på vägen med ett goddag. Att involvera könsord i hälsningsfrasen hade lett raka vägen till stupstocken.

Tålamod är en dygd...

...som jag inte har. Det jag vill ha det vill jag ha för fem minuter sedan. Kan verkligen förstå barn som får utbrott på Konsum när mamma eller pappa talar om för dem att godis inte blir aktuellt innan lördag. Jag får såna utbrott flera gånger om dagen, fast på det mentala planet eftersom golvet inne i livsmedelsbutiker är det äckligaste jag vet.

Glasögonorm II

Den här är läsglasögon från Rusta som jag fick av J för flera år sedan. Varför jag fick dem låter jag bli att skriva här, men mina riktiga glasögon kommer förhoppningsvis inte få mig att se ut som en ***galen skolfröken.

Glasögonorm

Jag ska få* glasögon. Nästan alla i min familj är glasögonormar så det är ett under att jag klarat mig så länge ändå. Jag borde haft glasögon i flera år eftersom min syn är under all kritik men jag har helt enkelt ignorerat signalerna (copingstrategi struts). Så om en vecka tillhör jag glasögonormarnas gemenskap. Farmor och farfar, som ju länge tillhört den inre kretsen, önskade mig varmt välkommen! Det känns okej. Jag kan leva med det.

*rätt verb är egentligen köpa (för dyra pengar).

Surt sa räven

Jag började skriva in saker i min studentkalender idag. Ack ve! Jag minns den där dagen i våras när jag fick den. Den dagen kändes den här dagen så avlägsen. Ungefär som om det var en miljon år mellan dem. All tid i världen plus lite till. Det handlade bara om några fjuttiga sommarveckor men frihet en tisdagseftermiddag stiger lätt en desperat student åt huvudet.

Nu är det väl bara att bita i det sura äpplet för imorgon börjar allvaret.

Change your taste in men?

Guns N' Roses var mina hjältar och Axel mitt hjärtas kärlek. Det gick över, jag gick vidare och tacka fan för det. Idag ser han ut som en flådd pudel. Gillar dock fortfarande Guns N' Roses.












Om vi för ett ögonblick glömmer bort hur Robert Plant ser ut dags dato (som en semla med hår) och istället drömmer oss tillbaka till LedZeps glansdagar höjer sig den här smale ynglingen framför våra ögon. Okej han hade behövt en macka eller två men den unge Plant är och förblir en latent förälskelse som blossar upp med jämna mellanrum.














Suget i Sebastian Bachs blick får vilken flicka som helst på fall men även i det här fallet måste vi stanna i det förflutna. Dagens Sebbe ser nämligen ut som en barbiedocka. Plastig och konstig.

Den senaste stjärnan – min sambo. Någon som ser ett mönster?