Ännu en bra träningsvecka så jag är nöjd. Har haft en sjuhelvetes träningsvärk i vanlig ordning men den börjar försvinna lagom till det är dags att ge sig in i nästa vecka. Men kanske blir det några dagars vila. Vi började nämligen vårt adventsfriande med att vaccinera oss mot grisasjukan. Och som jag har förstått kan det uppstå en rad intressanta biverkningar.
Jag tycker lite synd om den som sökte på ”Jesu + död + högtid” och hamnade på min blogg. Men jag tycker mer synd om den som hittade hit genom att söka på ”pungryck”.
Mest synd tycker jag om mig själv dock. Det är så mycket uppsatsångest just nu.
Jag måste bygga om mitt benpass det är alldeles för tufft. Ska ta bort något moment men passet kommer ändå att vara fantastiskt! Eventuellt behöver jag lägga om överkroppspasset också (splitta det). Vi får se. Huvudsaken är att det känns väldigt bra just nu och som grädde på laxen upptäckte jag igår att mina skinny jeans (som jag köpte trots att de är en jävla pain att få på sig) gick på MYCKET lättare än tidigare.
Måndag: Mådde pyton och sov uselt hela natten. Vaknade med illamående men klev upp och hoppade i träningskläderna med förhoppningen om att frisk luft och lite motion skulle ställa rätt måendet. Efter 40 minuter ramlade jag tillbaka in genom dörren kallsvettig och jävlig. Hej vinterkräksjuka. Feber, kräkningar, värk i kroppen och en trötthet jag aldrig tidigare upplevt. Sov hela dagen.
Tisdag: Trött, trött, trött. Ingen feber men TRÖTT. Kom iväg ut på en timmes promenad under förmiddagen men höll en låg puls.
Onsdag: Trött men ändå full av energi. Tillbaka i vanliga gängorna. Powerwalk följd av poweryoga. På eftermiddagen tog jag en bonus-powerwalk.
Torsdag: Uppe med tuppen. Powerwalk + spinning. Allt innan klockan 8!
Fredag: Uppe med tuppen. Powerwalk + bodypump. Härligt!
Lördag: Powerwalk + nytt ben- och rumppass på gymmet. 60 minuter, ganska högt tempo. Gött i gumpen.
Söndag: Powerwalk + en tur till gymmet för armar, axlar, rygg + mage.
Jag är riktigt nöjd! Det sög att vara sjuk och klen ett par dagar, men jag kom tillbaka med riktigt bra energi. Och lördagens gympass var en religiös upplevelse. Det var helt enkelt fantastiskt. Jag hade filat på passet ett tag och det var glädjande att det fungerade så bra i praktiken också. Idag kan jag knappt gå men det är som det ska vara.
Träning är inte något som man ägnar sig åt en kort period och sedan slutar med. Men det verkar vara ganska många som har det beteendet. Dom sätter ribban högt som fan och tränar skiten ur sin otränade kropp i 2 veckor för att sedan återgå till bekväma vanor. Så kärnfrågan är hur man integrerar träningen i vardagen och gör den till en naturlig del av livet.
Rom byggdes inte på en dag. Man kan inte gå direkt från latmask till elitidrottare. Att planera gedigna träningsscheman som sedan inte genomförs har ingen blivit motiverad av. Fimpa alla storstilade planer och sätt rimliga mål. 2 pass i veckan kan vara lagom. Efter ett tag kan man öka eller stanna kvar vid det som funkar. Allt är individuellt.
Det är aldrig värt det.Nästan. Att skippa träningspasset för att soffan känns skön mot rumpan är ingen bra idé. Soffan är alltid skön och lättja föder lättja. Hur känns det efter ett svettigt pass på gymmet? Oftast jävligt bra! Hur känns det efter att ha maskat från ett svettigt gympass? Oftast inte så jävla bra... Dom enda passen man kan ångra är dom som aldrig blev av!
Korven har två smaskiga ändar men vad händer om du försöker äta dom samtidigt? Jo du blir kletig i truten och ser tokig ut. Låt med andra ord bli. Det finns vissa människor med osedvanligt stora munnar som klarar av att äta korven från båda ändar samtidigt. Låt dom göra det ifred och bekymra dig om din egen korv. För den som inte förstår så handlar det om att inte förändra alla delar av livet på en gång. Fokusera på en sak i taget och när den fungerar - ta tag i nästa.
Jag tränar mycket. Ganska jättemycket om man jämför med dom flesta. Man ska inte jämföra. Det handlar om att må bra. Sen finns det förstås ett mått av fåfänga med i ekvationen. Jag skulle ljuga om jag inte sa att det var så. Men främsta anledningen till att träna är inte att bli snyggare utan att bli piggare, gladare och mer tillfreds med sig själv!
Det finns en maskin på gymmet som jag inte riktigt vet hur och varför man använder. Jag har observerat när folk använt den och kommit fram till att det är någon form av tåhävning på hög höjd. Hög höjd gör att maskinen oavsett effektivitet utesluts ur mitt schema. Det uppstod ett litet drama vid den här maskinen imorse när jag tränade. En tant trillade ner. Hon överlevde om än dödligt generad. Jag förstår henne. Jag hoppas dock att hon vågar sig tillbaka. Kanske inte upp i just den maskinen, för det visade sig direkt olämpligt. Men de äldre behövs på gymmen! Först och främst för deras hälsas skull, men också för att det skapar en bra dynamik.
Nu faller det sig som så att en mycket god vän har hamnat i de sprudlande känslornas träsk. Det är ovanligt för hösten är vanligtvis inte tiden för sprudlande känslor. Det enda som sprudlar är bakterierna runt influensasmittade som är ute på stan och flåsar. Jag förstår inte varför man slutade utrusta smittbärare med klockor? Det var väl ett himla smidigt och effektivt sätt . Det skulle dessutom få de flesta att tänka både och en två gånger innan de sticker sitt feberstinna tryne utanför dörren. En stor guldklocka kan sabotera den mest välgenomtänkta outfit så att säga. Jag skyddar mig i nuläget med handsprit och stora omvägar runt alla som ser onaturligt röda ut runt snoken. Men jag skulle vara hjälpt av klocksystemet.
Det finns för övrigt få som förtjänar en höstromans lika mycket som min goda vän. Jag är så glad för hennes skull! Låt kärleken sprudla och ge mig smaskiga detaljer på söndag!<3
Jag är ganska säker på att det finns bilister som tar varje chans till att spy galla över fotgängarna, som alltid gör så himla många fel i trafiken. Ja och det gör vi förstås:
1. Vi pratar i mobiltelefon och har ingen koll på omvärlden
Liksom du bilist sitter som snattrar i din mobiltelefon i tid och otid. Handsfree? Ja det hjälper säkert när frugan i andra änden hotar med samlag med brevbäraren för att du inte tvättar snoppen.
2. Vi går rakt ut i vägen utan att se oss för.
Å du allsmäktige bilist! Vi bugar inför dig och din metalliska springare. Passera! Passera!
3. Vi går inte rakt ut i vägen utan står kvar och inväntar att du skall bromsa in och inte lämna hjulspår på våra toppluvor.
Eh allvarligt? Hur ska du ha det egentligen?
Här ser vi tydligt att det finns goda kålsupare på båda sidor men nu ligger det till som såhär att fotgängaren trumfar alltid bilisten och detta av främst två anledningar:
Fotgängaren är miljövänlig och bidrar inte till växthuseffekt och att framtida generationers avkomma föds med två huvuden och fiskfjäll.
Fotgängaren är gjord av kött och ben och är således skör i jämförelse med bilisten som sitter inbakad i 2 ton metall.
Jag har inte körkort. Jag har inte stenkoll på alla trafikregler. Däremot ser jag mig alltid för väldigt noga när jag tex ska passera ett obevakat övergångsställe eftersom bilister – förlåt mig- ofta har små snoppar istället för huvuden. En och annan bilist har suttit bakom sin ratt och mumlat fulheter om mig som är en sån där jobbig tvekare. Vänta, vänta… Ja idiotjäveln stannar. Tacksåmycket! Även vid bevakade övergångsställen med ljus i olika färger som signalerar hur man ska bete sig ser jag mig för. Noga. För tydligen är det samtidigt grönt ljus för bilister som kommer svängandes och det är här vi har ett stort jävla problem i Malmö. En expert har berättat att de ska lämna företräde och det gör såklart majoriteten men sen har vi snopparna* som står på gasen och ska fram först. Förra veckan var det en taxichaffis, imorse en gubbe och för några månader sedan en ung tjej. Det räcker inte att mima förlåt där bakom ratten. Ja förlåt det var inte meningen att nästan knäcka bäckenet på mig (i bästa fall)? Så fan heller att jag förlåter och nästa bilistjävel som har mage att sitta och göra suckar bakom sin ratt för att jag inte vågar hoppas på att han/hon kommer att bromsa in så jag kommer över levande ska jag repa lacken för!
Jävla trafikollon!
*Egentligen är det fel av mig att kalla dom för snoppar för snoppar är inte dåliga - dom är bra och nästan alla gillar dom! Men deras uppsyn där de sitter bakom sina rattar och är dumma i huvudet, fula osv är väldigt snopplik (titta på en snopp uppifrån).
Inför avhämtningen av Lusse för snart ett år sedan utspelades följande konversation:
Kattkontakt: Jo eh har ni spännband med till transportburen?
Elin: Öh spännband?
Kattkontakt: Ja
Elin: …nej? (spännband wtf?!)
Kattkontakt: Vi rekommenderar att ni har spännband till Lusse.
Misstänker att det blev tårta och champagne när adoptionen var klar.
Äsch jag gnäller och gnäller lite till men trots allt är jag ganska glad över att Lusse med sin fotogenetiska charm hittade oss. Jag älskar honom. Han är min katt.
Det kan vara så att jag har en liten idé om vad min c-uppsats ska handla om. Kanske, om jag har tur, så kan idén utvecklas till något hållbart.
Men i ärlighetens namn så förstår jag inte hur jag ska klara av det här. Det känns som om jag har 7 meter vatten, nej badkarsrens, över huvudet och en pinne i röven. Härligt. Jag har redan barksmak i truten.
I torsdags var jag på ett 75 min långt body pump / konditionspass och träningsvärken kom smygandes redan igår ty jag var enastående under passet och överdrev samtliga utfall till den mildaste av grad. Jag for upp och ner som en gummisnodd. Idag är träningsvärken bortom all rim och reson. Min rumpa vill helst inte att jag ska gå/stå/sitta. Att ligga går bra så länge jag inte gör några hastiga rörelser. Men det är trots allt en ljuv smärta…
Jag hittade min gamla jeanskjol i förrgår. Det blev ett kärt återseende!
Suck. Jag behöver (edit: vill ha) nya skor och ny jacka men jag hittar ingenting som sitter bra eller känns rätt! Efter tre dåliga provrumsdagar är mitt självförtroende i botten och jag vet inte om jag någonsin kommer våga mig in i ett provrum igen. Om jag mot förmodan vågar mig in i en klädaffär så kommer jag i alla fall inte försöka tvinga ner min feta lekamen i ett par jeans eller dylikt. Nej jag tror jag tar bussen till ÖB istället. De har säkert rea på tält och sånt nu när det är dags för en ny säsong.
Nu har jag påbörjat kandidatkursen i historia vid Lunds universitet. Det känns mysigt i magen. Samma känsla (nästan) som när man var liten och började ny årskurs. Allt kändes nytt och man hade en städad bänk. Jag städade mitt skrivbord igår men det förblev inte städat så särskilt länge då Lusse drabbades av ryck och hoppade upp och gled med sin kattröv över skrivbordsunderlägget upprepade gånger. Han lämnade inga synliga spår men ändå jävligt äckligt.
Det har nu gått snart en vecka sedan blomsterbeståndet utökades drastiskt här hemma och tro det eller ej – currymetoden verkar fungera! Katten har inte gjort någon ansats till att vilja fördärva växterna. Däremot tycker jag mig se en längtan i hans ögon så jag är på min vakt...
Hipp hipp hurra för Lusse idaaa! Idag blir det lilla miffot 4 år. Han började sin stora dag med att spy 4 gånger så matte garanterat vaknade på rätt sida. Kattsidan. Men inget ont som inte har något gott med sig – tack vare kattkräket blev lägenheten storstädad och jag sprang ner på stan och köpte nya krukväxter. Krukväxter dör nämligen ganska snabbt hemma hos oss pga. en viss pälsbeklädd anledning. Tjejen i blomsteraffären tipsade om att curry kan hålla katter borta från blomstren så nu har jag kryddat samtliga växter. Låt oss hoppas att det bränner till i nosen ty jag hade gärna sett mina nya växter frodas och sprida harmoni!
Jag bifogar en bild på det sorgliga blomsterbeståndet och anledningen till det sorgliga blomsterbeståndet. Den enda överlevaren är ökenväxten på bilden och den har överlevt det mesta (den har blivit uppsopad från golvet X-antal gånger). Från början var den fyllig och fin men efter Lusses framfart ser den ut som en ledsen julgran.
Idag var jag på skolan och lunchade med ett par kursare. Det var som om jag aldrig lämnat stället. Konstigt hur det kan kännas så trots att det var flera månader sedan jag senast satte min fot där. Det ska med andra ord bli skönt att plugga i Lund en termin. Omväxling förnöjer. Jag passade på att norpa en lärarkalender när jag ändå var på skolan. Sedan beställde jag kurslitteratur. Nu har jag huvudvärk och är lite illamående.Tänk om det är grissjukan?
Jag försöker göra det bästa av det lilla som är kvar av sommarlovet. Det går sådär. Jag läser och spelar dator och… har ångest över att snart ha pluggångest. Ack så kontraproduktivt! Ack så onödigt och korkat!
Ett annat smart drag som jag nyligen gjort mig skyldig till är att beställa proteinpulver med vaniljsmak. Jag kunde ha valt choklad eller jordgubbe men oh nej jag valde vanilj. Det smakar som body lotion och ser ut som något det finns gott om på ett stuteri. Varför valde jag vanilj?
Men nu ska jag återgå till Bella och Eddie. Det är så underbart att vara insugen i den här fantastiska berättelsen!
Jag förstår varför min kursare A tindrade i våras när vi övriga ville ta livet av oss av litterär leda. Och nu är det min tur att tindra! Jag har såklart fastnat i Twilight-serien. J stör sig lite på att jag är (o)hemligt förälskad i Edward. Nu ska jag nog lägga mig och läsa lite tror jag bestämt…
Det är inte första gången Ernst tillverkar hälsovådliga saker i rutan. Jag såg ett program där han tillverkade en ytterst smaklös skapelse av ståltråd och ull som skulle föreställa en ljuskrona. Ull och ljus rimmar i alla fall illa i min värld. Nu verkar ju den gode Ernst inte tillhöra samma värld som vi andra vilket vi sett ganska många bevis på genom åren. Jag vet till exempel ingen annan som pratar med timmerväggar eller anlägger grusgångar i vardagsrum. Är det inte på tiden att någon granskar den här mannen och hans förehavanden? Om han inte stoppas så får de döpa om programmet till ”Sista sommaren med Ernst”.
Resan till den värmländska skogen började med en rejäl försening a la SJ. Ingen kan förseningar så bra som SJ! Vi missade vår anslutning i Göteborg och fick tillsammans med en miljon andra sura resenärer vända oss till kundservice för ombokning av biljetter. Vi slet upp en karta och konfererade över telefon med pappa och kom fram till att vi skulle hoppa på tåget mot Oslo istället och stiga av i Ed. Det slutade med att vi var framme flera timmar tidigare än beräknat trots att vi från början var försenade så inåt helvete. Tack SJ det var på tiden!
Vädergudarna har inte varit milda mot Värmland den här sommaren men vi fick i alla fall en regnfri dag och sol mellan skurarna. Men eftersom det regnat konstant så har klimatet för vår goda vän herr Kantarell varit ypperligt. Ett stövelsteg ut i skogen finns Eldorado för den svampige.
Idag var jag pinsam på stan. Jag såg en kille som var otroligt lik Erik (Alexander Skarsgård) i True Blood och jag glodde så mina ögon har troligen förflyttats 2 mm framåt permanent. Elin den mörtögda. Vissa får en smäll i bakhuvudet av Gud (en vajsing i den genetiska koden) men jag glor mig till ett optiskt framfall. Men det pinsamma var inte att jag ogenerat tokglodde på den stackars skånepågen utan att jag gick rakt in i en soptunna när jag gjorde det. Classy.
Varför jag är glad just nu: 1. Vi åker till stugan på måndag. Jag ska plocka blåbär och baka en paj! Dessutom får jag krama på pappsen <3. 2. Min favoritspinningledare som inte har några pass under sommaren hoppade in och vikarierade som gubben i lådan idag. Yey! 3. Jag har kanske bestämt mig för en annan parfym än den jag kanske hade bestämt mig för innan. Ska testa en ny imorgon. Kanske tycker jag bättre om den. Kanske inte. 4. Jag hittade ett par supersnygga byxor på HM för 49:50. Ett par i storlek 36 fanns det kvar. Lucky me. Tyvärr var gylfen lite trasig så jag ska gå till en skräddare imorgon.
En present till semesterfirare J från semesterfirare J och en present till fader och styvmoder från mig.
I övrigt fortsätter jakten på en ny parfym. Har kanske bestämt mig. Eller inte. Det är en djungel! Och jag begränsas av mitt snobberi som visserligen är lite befogat. Billigt och blaskigt går ofta hand i hand när det kommer till parfymer.
Edit: Däremot så går billigt och blaskigt när det gäller vin inte alltid hand i hand vill J understryka.
Idag har jag haft namnsdag och bara därför fick jag en liten slant av min kära moder som jag omvandlade till ett knäskydd. Själva utprovningen av detta skydd hade jag dock gärna varit utan ty lingonbenet på Stadium insinuerade att mina ben är tjocka! Efteråt fick J försäkra mig om att de inte alls är tjocka utan starka och att Lingonben uttryckte sig så eftersom han lider av komplex över sin lingonbenthet.
Efter den lilla shoppingturen bjöd J på lunch på ett fancy ställe och jag slog på stort genom att beställa en grekisk sallad. Ååh vänta, jag tyckte mig höra något. Nej det gjorde jag inte för jag är omgiven av en aura av tristess som får klockorna att stanna och småfåglarna att trilla från sina pinnar och dö.
Hur som helst så spexade jag till det lite här hemma genom att hålla upp min fläta samtidigt som jag härmade Blunder från den Lilla sjöjungfrun.
Att jobba är jobbigt men att plugga är nog fan värre. Det känns i alla fall så just nu. Jag är ledig när jag är ledig. En spännande sak som hänt den här sommaren är att jag lyckats få färg! Jag är solbränd. Detta har inte skett sedan jag var en liten köttbulle. Jag kan tacka mina powerwalks och mitt jobb för detta trevliga tillstånd. Tack! /Med vänlig hälsning Köttbullen
Lämnade min säng en timme senare än planerat och begav mig ut på min dagliga morgonpromenad. Svettigt. Belöningen blev en smaskig frukost som bestod av keso, melon, tomat, kokt ägg och muntert sällskap. Någon timme efter frukost bestämde sig min kropp för att den ville ha ett yogapass. Det fick den. Musklerna behövde sträckas ut lite efter veckans jobb och slit. Duschade, peelade och gjorde mig sedan i ordning för en eftermiddag i parken med bok och sällskap. Lämnade sminket på hyllan då mitt lätt brunbrända nylle inte behöver nåt klet. Våra kurrande magar ledde oss in på ett mysigt café istället för raka spåret till parken. Där satte vi oss i solen och åt en lätt lunch. Efter lunchen var uppäten knatade vi de ynka metrarna till parken och däckade i solen insmorda i solskyddsfaktor 20. Efter nån timme fick det vara nog och vi gick hem och pussades. Nu glider jag runt halvnaken och har just ätit tre jordgubbar och ska hoppa in i duschen och fina upp mig inför kvällen. Imorgon kanske vi tar en heldag vid havet.
Lite fattig och lite sliten men på mina axlar vilar ingenting annat än en begynnande solbränna. Det är såhär det känns att vara ledig.
Det är inte bara en rättighet utan även en skyldighet att pallra sig iväg och rösta. Att en majoritet av befolkningen väljer att skita i det tycker jag är uselt. Argument som ”Jag är så dåligt insatt” eller ”Äsch det är ändå inte ett viktigt val” är inte tillräckliga. Jag är också dåligt insatt men jag vet vad jag inte tycker och uteslutningsmetoden är en väldigt effektiv metod när det gäller att bestämma vilket parti man ska spendera sin värdefulla röst på.
Om det nu är så jävla jobbigt att lyfta ändalykten från soffan en söndag så kan man både poströsta och förtidsrösta. Allt för att underlätta för den late. Men det hjälper bevisligen inte.
I min vänstra ögonvrå dog en liten fluga igår. Det sved och kändes äckligt. Något annat som svider och känns äckligt är hemtentan från helvetet som snart ska lämnas in. Jag är väl egentligen färdig med den om man bortser från genomläsning och eventuella ändringar. Apropå ändringar så är det nytt schema på Friskis nu. Sommarschema. Sommarscheman suger alltid.
Om 12 månader är jag klar. Förhoppningsvis. Så det här blir mitt sista sommarlov… NOT! Som lärare har man lite mer sommarledigt än alla andra men i gengäld blir man gråhårig jävligt mycket tidigare. Tyvärr måste jag slutföra den här tentan för att nå mitt mål och i nuläget känns det som en omöjlig uppgift. För min träning är det dock optimalt med tenta! Att pumpa muskler är som en mors smekning i jämförelse med att pinas framför ett worddokument.
Onsdag: Under en tipspromenad trampar jag ner höger ben i ett hål i asfalten. Kursare A kommer till undsättning och råkar i sin iver hälla ut halva sin öl i mina byxor. Det var roligt efteråt.
Fredag: Jag blir under min morgonrunda attackerad av en skitarg gås.
Lördag: I kön på Hemköp står en pensionär och hojtar om att jag viftar henne i ansiktet med min hästsvans. Jag ber henne att inte stå så nära om mitt hår besvärar henne. Tanten blir arg och nyper mig i röven.
Först ett hål sen gås och som löken på laxen en pensionär. Tur att jag hittade en femtiolapp på trottoaren imorse. Den förvandlades till en lyxig och nyttig helgfrukost.
1. Jag blev attackerad av en gås. Den flög upp mot mig och flaxade mig i huvudet så nu känner jag mig lite våldtagen och väntar på att insjukna i fågelinfluensa. Det var en otäck upplevelse. Fåglar suger.
2. Någon har sökt på kobenthet och hittat min blogg.
tro inte för ett ögonblick att du duger för det gör du inte. Du är inte i närheten av så bra som du skulle kunna vara och borde vara om du var bättre skulle du se till att leva upp till din potential men det är inte konstigt att du inte gör det eftersom du faktiskt inte är i närheten av tillräcklig utan i själva verket både dålig och oduglig.
Det är svårt att inte förlora sig i grubblerier i tider som dessa. Jag har så mycket att vara tacksam över men ändå har jag känt mig håglös som en jävla hängfågel i ett par veckors tid.
J bjöd mig på lunch på Pizza Hut idag. Jag ville ha salladsbuffé men killen som tog emot beställningen insisterade på att jag skulle välja pizzabuffé eftersom salladsbuffén ingår i den och priset nästan är det samma (skiljer 5 kronor). Jag meddelade att jag inte äter pizza och tog salladsbuffén. Att jag inte äter pizza är en sanning med modifikation. Jag äter mer än gärna pizza men skulle aldrig göra det en tisdag. När jag tänker efter så har jag inte ätit köpt pizza sedan juni förra året. Det låter lamt men jag föredrar nog min hemgjorda pizza. Det är inte vuxenpoäng det är pensionärspoäng! Jag är så trist så klockorna stannar men det skiter jag i just nu.
Ikväll är det tre år sedan min pappa fick en hjärnblödning. Tiden går fort. Då trodde jag aldrig att tiden skulle börja gå igen. Den stannade liksom i det ögonblick min storebror berättade att pappa fått en blödning i hjärnan. Det var svårt att se att det funnits en tid innan och skulle komma en tid efter. Att pappa var sjuk blev det normala tillståndet och hela världen rymdes i den tysta salen på NIVA. Två och två turades vi om att stå vid pappas säng och varje liten rörelse han gjorde tolkade vi som ett tecken på att han hörde oss och var på väg tillbaka. Vi tvivlade aldrig på att han skulle komma tillbaka till oss. Hur skulle vi annars klarat det?
Igår var jag på party. Jag drack inte en endaste liten droppe men jag vet många som förmodligen legat raklånga med bakfylleångest deluxe idag. He he. Är väldigt nöjd med mitt vita val. Jag kan absolut ha roligt utan alkohol men har befunnit mig i allt annat än feststämning den senaste tiden och ville egentligen bara hem och sova. Jag kände mig totalt avskärmad men spelade med så bra jag kunde. Människorna var mycket trevliga (och snygga) men jag orkade inte med fylla utan att själv vara delaktig i den så jag gick hem när den första börjat yra om att dra vidare ut på krogen.
Idag spenderades första halvan av dagen med hälsosamma aktiviteter typ powerwalk, styrketräning och städning (att städa är bra för själen!) medan den andra halvan spenderades med ohälsosamma inaktiviteter i soffan typ Robinson, True Blood, Ben & Jerrys och naturgodis. Fick inget lördagsgodis igår så det fick bli söndagsgodis istället. Mums.
Jag ställde klockan på 7 imorse för jag ville vara först på banan. Jag var faktiskt nästan först också. Det var jag och kommunens anställda som slet rumpa. De slet rumpa för att städa undan gårdagens fjortisfyllor (och andra fyllor naturligtvis) och jag slet för min egen rumpa. Anledningen till min iver var att jag ville testa mina nyinköpta löpskor och jag kan meddela att de kändes finfina på mina små croissantfötter. Men så tog de också sin lilla tid att prova ut. Jag var tvungen att exponera mina fula fötter och kobenta springstil. Genant. Imorgon ska jag införskaffa ett löpararmband med plats för mp3spelare och nycklar så jag slipper rassla fram som en spetälsk. Mycket störande att ha saker i fickorna när man springer och dessutom finns det inga fickor på mina favorittrikåer (som börjat spricka i grenen). Härligt.
Jag har i alla fall inte demonstrerat idag utan suttit på en filt i en park och haft picknick med J och co. Invigde min fina picknickryggsäck som jag fick av mammi i födelsedagspresent förra året. Den var sjukt smidig. Men man blir slapp av att vara ute i solen länge. När gjort klart min poweryoga råkade jag somna i savasana (död mans ställning) och fick huvudvärk som inte gett med sig ännu.
A ska flytta till ett annat land. Man måste flytta på sig ibland. Kanske flyttar man från sol till skugga, från lägenhet till villa, från skog till stad, från Värmland till Stockholm till Skåne. Kanske flyttar man till ett annat land. Det är väl inget konstigt med det egentligen. Jag har flyttat mitt arsle 60 mil från det ställe där jag tillverkades, föddes och fostrades upp. 60 mil är ett litet avstånd om man jämför med många andra avstånd (jorden – månen, Sverige – Annat land) men det är inte lätt alla gånger. Man lämnar människor som man älskar och med sig tar man saknaden. Kanske lämnar man även efter sig en saknad.
En eller kanske två gånger i veckan köper jag blommor av blomsterhandlaren på torget. Jag brukar köpa tulpaner men i fredags blev det rosor. Egentligen är det meningslöst med snittblommor. De är dömda att vissna och dö (i och för sig går alla blommor och växter som passerar vår tröskel samma öde tillmötes). Vi kan bara ge dem färskt vatten och glädjas åt deras skönhet så länge den varar. Sedan hamnar de i soporna.
