Livet i litet format

I min vänstra ögonvrå dog en liten fluga igår. Det sved och kändes äckligt. Något annat som svider och känns äckligt är hemtentan från helvetet som snart ska lämnas in. Jag är väl egentligen färdig med den om man bortser från genomläsning och eventuella ändringar. Apropå ändringar så är det nytt schema på Friskis nu. Sommarschema. Sommarscheman suger alltid.

Fågelplåga

Jag har inte haft någon bra dag hittills.

1. Jag blev attackerad av en gås. Den flög upp mot mig och flaxade mig i huvudet så nu känner jag mig lite våldtagen och väntar på att insjukna i fågelinfluensa. Det var en otäck upplevelse. Fåglar suger.

2. Någon har sökt på kobenthet och hittat min blogg.

3. Jag har en hemtenta. Det är jobbig.

Nasty nasty

Det gör mig till en dålig människa men idag äcklades jag av en kvinna på gymmet. Hon luktade rökelse blandat med urin. Dessutom hade hon skit under naglarna. Tyvärr undgår inte den ringaste kameltå mitt skarpa sinne. Det hade varit skönt att missa såna detaljer.

Hur som helst tycker jag att man kan försöka lukta mindre kiss när man går till gymmet. Sen är det inte andra människors problem att en ninja som jag (hehe) upptäcker alla deras orengjorda naglar och kameltår. Det är mitt problem så jag får väl helt enkelt blunda. Däremot ska jag i framtiden ha med mig min handsprit. Det känns långt ifrån tillräckligt med tvål och vatten.

Hängis

Ny kurs, ny ångest och dessutom ont i ett knä. Jag gick på ett intensivpass jympa i torsdags och golvet i jympasalen är döden för knäna vilket jag visste innan men körde ändå och nu får jag sota för min dumhet. Kan vara bra för mig med en oplanerad vilodag. Skulle egentligen vilat både lördag och söndag men det råkade bli ett svettigt poweryogapass igår eftermiddag så den sammanhängande vilan uteblev.

Den bästa medicinen en dimmig dag som denna är shopping! Jag gled in på Baglady och fyndande ett armband med gröna stenar och ett halsband med en grön ful uggla. Ugglor förknippas med visdom och jag behöver visdom så jag slog till på den fule fan som nu hänger runt min hals.

Blurp

Söndag: Spysjuk
Måndag: Livlös
Tisdag: Matt

Jag orkade i alla fall göra min dagliga fatburnerpromenad innan frukost idag. Seger. Den plågade jag mig visserligen igenom även i söndags ty kräkningarna startade först efter lunch. Jag tycker inte om att behöva bryta mina rutiner! Manisk var det någon som kallade mig i fredags. Jaja jag vet vad och hur jag ska göra för att må bra och mycket fysisk aktivitet är en av sakerna som får mig att må bra. Manisk eller ej så mår jag inte bra av att sitta hemma som en panelhöna och känna mig som en säck potatis. Men jag är inte korkad så jag låter kroppen vila tills den funkar som den ska igen.

Mina tankar går idag till käraste Emmer som jag lyckats smitta via msn! Kanske var det min detaljrika redogörelse av upplevelsen av att spy glass?
Tag dig väl tillvara
ty din spysjuka vill ej förevigt vara!

Snorve

En vanlig söndag vid den här tiden hade jag varit på gymmet och flåsat men eftersom jag även idag sväljer orimliga mängder snor får jag hålla mig hemma. Tjuvtränade yoga igår och hade vilda planer på att ändå masa mig iväg till gymmet idag men någonstans får jag faktiskt lov att acceptera att jag inte borde eller ska träna i detta snoriga skick. Jag vantrivs ordentligt när jag inte får röra på mig så morgonpromenaden består trots snoret. Nej det finns ingen ände på min hurtighet. Det är äckligt!

Snorboll

Jag har varit en snorboll sedan i tisdags och nu har jag tröttnat! Är sjukt besviken på mitt immunförsvar som inte räckte till. Vägrar dessutom snyta mig annat än i yttersta nödläge eftersom jag inte vill se ut som en femåring med röd snorränna. Jag suger alltså in snoret igen och sväljer. Fräschör!

Tänk att få vakna

Tänk att få vakna tidigt en morgon med snoken full av snor och en bultande värk i huvudet. Tänk att få vakna tidigt en morgon när man ska gå till jobbet och upptäcka att mp3spelaren inte fungerar. Tänk att gå till jobbet och bara ha de egna tankarna att lyssna på. Vilken plåga.

Låg alla medlemmarna i ABBA med varandra? Ser man på deras musikvideor så verkar det onekligen så. Jag hade verkligen haft svårt för att hångla med Björn och Benny. Jag hade hellre fastnat med tungan på en lyktstolpe om jag ska vara helt ärlig. En gång i min barndom fastnade lillebror 1 med tungan på en lyktstolpe. Han stod där lätt framåtlutad och kved i sin blåa bävernylonoverall och bollnästoppluva. Som den supersyrra jag var (och är!) hämtade jag en spade och lösgjorde hans stackars tunga från stolpen. Blödde gjorde det och skinnet som satt kvar på stolpen skrapade vi bort med spaden.

1952

Jag har i flera dagar gått runt och irriterat mig på att mitt förut så rena hem mer och mer liknar ett zoo. Innan var golven allt som oftast så rena att man utan problem skulle kunna leka måla-mittstrecket-på-vägen-maskin med tungan men nu skulle man se ut som Chewbacca om man lekte den leken. Ja det är förstås katten som hårar som fan. SÅ min omtänksamme man köpte en ny supermopp till mig igår. Sen bjöd han ut mig på restaurang och senare bio. Hmm var det 1952 eller 2008?

Räddharen

”Det måste vara jobbigt att vara så rädd.” Tydligen uppfattas det som konstigt att jag väljer att ha med mig mitt överfallsalarm när jag är ute och går tidigt på morgonen eller sent på kvällen. Jag kände mig som en mjäkig räddhare och blev för ett litet ögonblick avundsjuk på tjejen som idag deklarerade sin orädsla för övergrepp. Men avundsjukan gick snabbt över för logiken säger mig att det inte spelar någon roll om man är orädd eller inte. Är man på fel plats vid fel tidpunkt så kan man falla offer för ett sjukhuvud hur säker man än är i sina steg. Jag vill inte misstänkliggöra eller tro det värsta om folk, men jag gör det och jag hatar det. Jag hatar att behöva vara rädd när det går någon bakom mig en sen kväll. Jag hatar att jag ökar takten. Jag hatar att detta till personen som går bakom (och med allra största sannolikhet är en man som aldrig i helvete skulle få för sig att skada en kvinna) signalerar att jag är rädd för honom. Att jag tror att han vill mig illa.

Avarterna i samhället är få i förhållande till hur många vi är, men de finns och det är därför vi behöver vara rädda. Min största skräck är att sluta som rubrik i Aftonbladet så därför kommer jag alltid öka takten och vara redo att dra sprinten ur överfallsalarmet när jag märker att någon går bakom mig. Jag kommer aldrig jogga genom parken en sen novemberkväll eller gå ensam hem från krogen eller ta en svarttaxi eller på något annat sätt utmana ödet. Jag tycker inte att det är konstigt att jag och många, många andra anpassar oss efter rädslan för att bli överfallen och sexmördad. Det är bara väldigt, väldigt ledsamt.

"Hallå f***a!"

”Hallå fitta!” var det första någon sa till mig idag. Det var en ung kille i röd träningsoverall på cykel som bestämde sig för att hälsa mig på det viset. Det konstiga var att han sa det i hurtig ton, som om det var alldeles normalt att hälsa på en okänd kvinna på det sättet. Det var inte tid eller plats för en scen, och faktum är att jag just i det ögonblicket varken blev arg eller upprörd. Nu i efterhand ställer jag mig frågan: Vad i helvete hände med uppfostran? När jag var liten hälsade man artigt alla man råkade passera på vägen med ett goddag. Att involvera könsord i hälsningsfrasen hade lett raka vägen till stupstocken.

Tålamod är en dygd...

...som jag inte har. Det jag vill ha det vill jag ha för fem minuter sedan. Kan verkligen förstå barn som får utbrott på Konsum när mamma eller pappa talar om för dem att godis inte blir aktuellt innan lördag. Jag får såna utbrott flera gånger om dagen, fast på det mentala planet eftersom golvet inne i livsmedelsbutiker är det äckligaste jag vet.

Skitdag

Skönt med väder som matchar sinnesstämningen.

Malmös hundar verkar ha varit extra skitnödiga idag, eller så var hundarnas hussar och mattar ovanligt lata. Må ni hussar och mattar som inte orkar böja era ryggar och plocka upp avföringen efter era hundar halka i hundbajs och bryta era lårben!

Jag tackar i alla fall för den extra motionen jag fick när jag hoppade mellan hundrukorna.

”Bannlys dem från gator och torg!”

Jag hade en dålig cyklisterfarenhet imorse. Det blir alltid den stackars fotgängarens fel när cyklisten inte klarar av att bromsa in och se sig för. Kan man inte hantera sin cykel ska man inte cykla. Jag cyklar inte av två anledningar:

1. Jag klarar inte av det. Spinning är den enda cykling jag utsätter mig själv och omvärlden för.
2. Jag är orolig över att min röv ska vara tillräckligt voluminös* för att verka sadelabsorberande. Ve! Det är därför jag alltid tar den spinningcykel som står längst bak.
   
   

Fotgängare är lite bättre, lite snyggare, lite mer miljövänliga och kan känna sig ganska säkra på att få passera pärleporten. På cyklisterna däremot står det one way ticket stämplat i pannan. Försten fram kommer snabbast till helvetet.

Ego kill II

Elev: Är du förkyld eller?
Glad lärarkandidat: Näe, hurså?
Elev: Dina ögon ser konstiga ut.

/suicide