"Hallå f***a!"

”Hallå fitta!” var det första någon sa till mig idag. Det var en ung kille i röd träningsoverall på cykel som bestämde sig för att hälsa mig på det viset. Det konstiga var att han sa det i hurtig ton, som om det var alldeles normalt att hälsa på en okänd kvinna på det sättet. Det var inte tid eller plats för en scen, och faktum är att jag just i det ögonblicket varken blev arg eller upprörd. Nu i efterhand ställer jag mig frågan: Vad i helvete hände med uppfostran? När jag var liten hälsade man artigt alla man råkade passera på vägen med ett goddag. Att involvera könsord i hälsningsfrasen hade lett raka vägen till stupstocken.