Long time no blog

Hösten blev vinter sen kom julen och det nya året och här har det inte blivit någonting bloggat sedan urminnes tider. En av anledningarna till det är kandidatuppsatsen i historia. Att skriva en uppsats är en lång och plågsam process. Jag tänker inte ens låtsas som att vem som helst klarar det. Det är krävande, kvävande och ensamt. Min uppsats blev i slutändan helt okej. Jag känner naturligtvis att jag hade kunnat göra den bättre och grämer mig över ett par saker. Det ligger dock i skrivandets natur att aldrig bli nöjd. Men jag klarade det. Jag klarade det. Det känns obeskrivligt bra.

Jag är faktiskt förbannat jävla skitstolt över mig själv och mina prestationer och jag tänker inte ens censurera mig själv av rädsla för att trampa någon på tårna.

Nytt blad

Nu har jag påbörjat kandidatkursen i historia vid Lunds universitet. Det känns mysigt i magen. Samma känsla (nästan) som när man var liten och började ny årskurs. Allt kändes nytt och man hade en städad bänk. Jag städade mitt skrivbord igår men det förblev inte städat så särskilt länge då Lusse drabbades av ryck och hoppade upp och gled med sin kattröv över skrivbordsunderlägget upprepade gånger. Han lämnade inga synliga spår men ändå jävligt äckligt.

Det har nu gått snart en vecka sedan blomsterbeståndet utökades drastiskt här hemma och tro det eller ej – currymetoden verkar fungera! Katten har inte gjort någon ansats till att vilja fördärva växterna. Däremot tycker jag mig se en längtan i hans ögon så jag är på min vakt...

April april din lilla silledill

Det är när läraren spelar näsflöjt som jag funderar över om det är möjligt att utföra harakiri med pennan. Jag har inte haft vett att uppskatta våra tidigare lärare. Jag har inte förstått vilka pärlor de har varit. Näsflöjtaren är sannerligen ingen pärla, nej han är gruset i skon som sakta men säkert gnager hål på huden och bildar ett vätskande skavsår som kommer förpesta din tillvaro under en period som är överskådlig men påfrestande.


Idag har det för övrigt varit den 1: a april vilket brukar betyda att någon lurar byxorna av mig men i år är första året som jag varken blivit lurad eller lurat någon. Jag har dock en del minnen från denna dag så jag tänkte blicka tillbaka i historien:

Det var den 1: a april någon gång under det tidiga 90-talet och jag var vid denna tidpunkt både tjock och obstinat (oslagbar kombination). Vi bodde med mamma och hennes dåvarande make i ett gulligt, men litet, radhus som innebar att vi ungar fick dela rum (vilket vi trivdes utmärkt med eftersom vi fortfarande var barn och inte hade större krav på livet än rätt turtlesmugg och ostbågar på helgen). Hur som helst så kom mamma denna aprilmorgon inrusande i vårt rum och ropade ”Vakna vakna, glassbilen har vält, glassbilen har vält! Det ligger glass över hela vägen!”. Vår reaktion var omedelbar och det tog ungefär tre sekunder för oss att rusa till närmsta fönster för att spana efter den välta glassbilen. Jag minns mycket väl den rusiga lyckan och tankarna som for genom mitt tjocka lilla huvud:
1. Glass glass i stora lass! Vält glassbil måste innebära gratis glass till barnen. Det finns väl inte så många andra barn i grannskapet?
2. Nu måste vi få stanna hemma från skolan! Ja mamma kan inte tvinga iväg oss till skolan när vi måste stanna hemma och äta upp all glass.


Jag minns även känslan av att förstå att det hela varit lögn. Vi såg förstås inte en endaste liten glass och insåg att vi blivit aprillade när den arma modern sjöng ”April, april” och vek sig dubbel av skratt åt de fyra desillusionerade miffona som stod vid köksfönstret och var en hårsmån från tårar av besvikelse.

Pust!

Då var det över för den här gången och hur det gick återstår att se. Frågorna var svåra och det var mycket grammatik. Fornsvensk grammatik. BläÄ! Jag drev ut den sista ångesten med ett rejält styrkepass följt av ashtangayoga sen gick jag hem och städade så NU ska jag landa och njuta av att tanken är fri och axlarna lätta!

Unnade mig lite naturgodis efter middagen. Tyckte att jag förtjänade det.

Oo

Hmm....












Hrmmm...






















Ooohh ett sällsynt uppmärksamhetsmonster!

Hårig & jobbig

Lussekatten presenterar en annan version av ”min hund åt upp läxan”.

Som en hängfågel

Med mindre än en vecka kvar till examination sitter jag framför datorn som en hängfågel istället för att plugga.

J och jag tog under eftermiddagen en tripp till IKEA för att inhandla lite saker som blev mycket saker, precis som det alltid blir när man är på IKEA. Vi hittade bland annat en oumbärlig glasskål och att fortsätta livet utan den hade varit på gränsen till kriminellt. Även Lusse hade tur och fick en tidig julklapp som han förpestar vår tillvaro med i skrivande stund. Jag hade också tur och gav mig själv en fortsättningskurs i ashtangayoga i julklapp!

Tack o bock

Idag hade vi en julbock som seminarieledare, torr och halmig med ett hål i röven (råttor på vinden?). Han höll låda i 2 timmar och när någon vågade störa hans monolog med ett inlägg så svarade han med en ”Jaha så kan man också tycka” - attityd. Jag råkade klämma ur mig ett par saker som han använde sitt hål i röven till att bajsa på. Skitsamma, säger jag, det är bara pinsamt för honom att vara den som sätter hornet i hjulet för dialog och klassrumsdynamik.

Vem läser här egentligen?

Surt sa räven

Jag började skriva in saker i min studentkalender idag. Ack ve! Jag minns den där dagen i våras när jag fick den. Den dagen kändes den här dagen så avlägsen. Ungefär som om det var en miljon år mellan dem. All tid i världen plus lite till. Det handlade bara om några fjuttiga sommarveckor men frihet en tisdagseftermiddag stiger lätt en desperat student åt huvudet.

Nu är det väl bara att bita i det sura äpplet för imorgon börjar allvaret.

The final countdown

Nog är det något alldeles speciellt med att baka sitt eget bröd! Jag passar på att vara huslig för om några dagar är det kört, om några dagar börjar studierna igen. Med studierna kommer stressen, pressen och ångesten. Koffeinberoendet skjuter i höjden och jag återgår till att vara little twitchy. Ordningen återställd så att säga. Men det blir spännande. Och lite extra spännande blir det om man som jag varit sen med ansökan till CSN. Jag hatar att vara CSNs lilla buttplug.