Hyenakaka

Skenet bedrar vilket skapelsen på bilden är ett bra exempel på. Den ser ut som huden på en självdöd hyena men smakade bra mycket bättre än så. Jag gymmade med kursare A på morgonkvisten och för att höja motivationen lovade jag att baka en kaka till eftermiddagskaffet. Det blev banan och blåbär version hälsosam deluxe.

Hands off

Jag har aldrig varit en sån som t.ex. måste sova på en speciell kudde eller dricka ur en speciell mugg. Nä jag har alltid ansett att personer med ett dylikt behov är lite småstörda. Men igår när jag bäddade rent i sängen insåg jag att jag hellre amputerar en tå än byter bort mitt täcke. Så nu sällar jag mig till de småstördas skara på ännu en punkt.

Nasty nasty

Det gör mig till en dålig människa men idag äcklades jag av en kvinna på gymmet. Hon luktade rökelse blandat med urin. Dessutom hade hon skit under naglarna. Tyvärr undgår inte den ringaste kameltå mitt skarpa sinne. Det hade varit skönt att missa såna detaljer.

Hur som helst tycker jag att man kan försöka lukta mindre kiss när man går till gymmet. Sen är det inte andra människors problem att en ninja som jag (hehe) upptäcker alla deras orengjorda naglar och kameltår. Det är mitt problem så jag får väl helt enkelt blunda. Däremot ska jag i framtiden ha med mig min handsprit. Det känns långt ifrån tillräckligt med tvål och vatten.

Påskharen

Påskharen hoppade fram, klappade mig på kinden
och gav mig lite tröstpresenter.
Tack påskharen I love you!

Regn och sol

En bra dag blev en pissdag som ordnade upp sig och blev en toppendag! Mitt tråkiga och ledsna humör var på väg att få mig att stanna hemma från yogan men jag frambringade tillräckligt mycket vilja för att ta promenaden dit. TACK och lov för vi körde halva passet utomhus på taket och det var en totalupplevelse. Jag behöver min yoga. Den sträcker ut muskler, skärper tankar och löser upp känslomässiga tarmvred som dyker upp då och då (typ idag).

Elin den hökögdas uppenbarelser

Men när i gryningen sken den rosenfingrade Eos vandrade Elin den hökögda och gudarna måste henne varit nära ty i denna arla morgon syntes Jesus i vit skrud bland bilar på en parkeringsplats.

Tack vare att mitt usla perifera seende spelar mig spratt får verkligheten genast spännande inslag! Jag undrar just vilka spännande inslag i historien som varit direkta biverkningar av synfel? Jag ska i alla fall börja använda mina glasögon under morgonpromenixen.

April april din lilla silledill

Det är när läraren spelar näsflöjt som jag funderar över om det är möjligt att utföra harakiri med pennan. Jag har inte haft vett att uppskatta våra tidigare lärare. Jag har inte förstått vilka pärlor de har varit. Näsflöjtaren är sannerligen ingen pärla, nej han är gruset i skon som sakta men säkert gnager hål på huden och bildar ett vätskande skavsår som kommer förpesta din tillvaro under en period som är överskådlig men påfrestande.


Idag har det för övrigt varit den 1: a april vilket brukar betyda att någon lurar byxorna av mig men i år är första året som jag varken blivit lurad eller lurat någon. Jag har dock en del minnen från denna dag så jag tänkte blicka tillbaka i historien:

Det var den 1: a april någon gång under det tidiga 90-talet och jag var vid denna tidpunkt både tjock och obstinat (oslagbar kombination). Vi bodde med mamma och hennes dåvarande make i ett gulligt, men litet, radhus som innebar att vi ungar fick dela rum (vilket vi trivdes utmärkt med eftersom vi fortfarande var barn och inte hade större krav på livet än rätt turtlesmugg och ostbågar på helgen). Hur som helst så kom mamma denna aprilmorgon inrusande i vårt rum och ropade ”Vakna vakna, glassbilen har vält, glassbilen har vält! Det ligger glass över hela vägen!”. Vår reaktion var omedelbar och det tog ungefär tre sekunder för oss att rusa till närmsta fönster för att spana efter den välta glassbilen. Jag minns mycket väl den rusiga lyckan och tankarna som for genom mitt tjocka lilla huvud:
1. Glass glass i stora lass! Vält glassbil måste innebära gratis glass till barnen. Det finns väl inte så många andra barn i grannskapet?
2. Nu måste vi få stanna hemma från skolan! Ja mamma kan inte tvinga iväg oss till skolan när vi måste stanna hemma och äta upp all glass.


Jag minns även känslan av att förstå att det hela varit lögn. Vi såg förstås inte en endaste liten glass och insåg att vi blivit aprillade när den arma modern sjöng ”April, april” och vek sig dubbel av skratt åt de fyra desillusionerade miffona som stod vid köksfönstret och var en hårsmån från tårar av besvikelse.