Träning är inte något som man ägnar sig åt en kort period och sedan slutar med. Men det verkar vara ganska många som har det beteendet. Dom sätter ribban högt som fan och tränar skiten ur sin otränade kropp i 2 veckor för att sedan återgå till bekväma vanor. Så kärnfrågan är hur man integrerar träningen i vardagen och gör den till en naturlig del av livet.
- Rom byggdes inte på en dag. Man kan inte gå direkt från latmask till elitidrottare. Att planera gedigna träningsscheman som sedan inte genomförs har ingen blivit motiverad av. Fimpa alla storstilade planer och sätt rimliga mål. 2 pass i veckan kan vara lagom. Efter ett tag kan man öka eller stanna kvar vid det som funkar. Allt är individuellt.
- Det är aldrig värt det. Nästan. Att skippa träningspasset för att soffan känns skön mot rumpan är ingen bra idé. Soffan är alltid skön och lättja föder lättja. Hur känns det efter ett svettigt pass på gymmet? Oftast jävligt bra! Hur känns det efter att ha maskat från ett svettigt gympass? Oftast inte så jävla bra... Dom enda passen man kan ångra är dom som aldrig blev av!
- Korven har två smaskiga ändar men vad händer om du försöker äta dom samtidigt? Jo du blir kletig i truten och ser tokig ut. Låt med andra ord bli. Det finns vissa människor med osedvanligt stora munnar som klarar av att äta korven från båda ändar samtidigt. Låt dom göra det ifred och bekymra dig om din egen korv. För den som inte förstår så handlar det om att inte förändra alla delar av livet på en gång. Fokusera på en sak i taget och när den fungerar - ta tag i nästa.
Jag tränar mycket. Ganska jättemycket om man jämför med dom flesta. Man ska inte jämföra. Det handlar om att må bra. Sen finns det förstås ett mått av fåfänga med i ekvationen. Jag skulle ljuga om jag inte sa att det var så. Men främsta anledningen till att träna är inte att bli snyggare utan att bli piggare, gladare och mer tillfreds med sig själv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar