Fniss

Jag tycker lite synd om den som sökte på ”Jesu + död + högtid” och hamnade på min blogg. Men jag tycker mer synd om den som hittade hit genom att söka på ”pungryck”.

Mest synd tycker jag om mig själv dock. Det är så mycket uppsatsångest just nu.

Det pumpar

Måndag: Aktiv vila (det vill säga 1 tim PW innan frukost)

Tisdag: PW + styrketräning (ben, rumpa)

Onsdag: PW + styrketräning (axlar, armar, rygg, mage)

Torsdag: PW + spinning

Fredag: PW + bodypump

Lördag: PW + spinning

Söndag: PW + poweryoga

Jag måste bygga om mitt benpass det är alldeles för tufft. Ska ta bort något moment men passet kommer ändå att vara fantastiskt! Eventuellt behöver jag lägga om överkroppspasset också (splitta det). Vi får se. Huvudsaken är att det känns väldigt bra just nu och som grädde på laxen upptäckte jag igår att mina skinny jeans (som jag köpte trots att de är en jävla pain att få på sig) gick på MYCKET lättare än tidigare.

Utvärdering

Måndag: Mådde pyton och sov uselt hela natten. Vaknade med illamående men klev upp och hoppade i träningskläderna med förhoppningen om att frisk luft och lite motion skulle ställa rätt måendet. Efter 40 minuter ramlade jag tillbaka in genom dörren kallsvettig och jävlig. Hej vinterkräksjuka. Feber, kräkningar, värk i kroppen och en trötthet jag aldrig tidigare upplevt. Sov hela dagen.

Tisdag: Trött, trött, trött. Ingen feber men TRÖTT. Kom iväg ut på en timmes promenad under förmiddagen men höll en låg puls.

Onsdag: Trött men ändå full av energi. Tillbaka i vanliga gängorna. Powerwalk följd av poweryoga. På eftermiddagen tog jag en bonus-powerwalk.

Torsdag: Uppe med tuppen. Powerwalk + spinning. Allt innan klockan 8!

Fredag: Uppe med tuppen. Powerwalk + bodypump. Härligt!

Lördag: Powerwalk + nytt ben- och rumppass på gymmet. 60 minuter, ganska högt tempo. Gött i gumpen.

Söndag: Powerwalk + en tur till gymmet för armar, axlar, rygg + mage.

Jag är riktigt nöjd! Det sög att vara sjuk och klen ett par dagar, men jag kom tillbaka med riktigt bra energi. Och lördagens gympass var en religiös upplevelse. Det var helt enkelt fantastiskt. Jag hade filat på passet ett tag och det var glädjande att det fungerade så bra i praktiken också. Idag kan jag knappt gå men det är som det ska vara.

Mäktigt präktigt

Träning är inte något som man ägnar sig åt en kort period och sedan slutar med. Men det verkar vara ganska många som har det beteendet. Dom sätter ribban högt som fan och tränar skiten ur sin otränade kropp i 2 veckor för att sedan återgå till bekväma vanor. Så kärnfrågan är hur man integrerar träningen i vardagen och gör den till en naturlig del av livet.

1. Rom byggdes inte på en dag. Man kan inte gå direkt från latmask till elitidrottare. Att planera gedigna träningsscheman som sedan inte genomförs har ingen blivit motiverad av. Fimpa alla storstilade planer och sätt rimliga mål. 2 pass i veckan kan vara lagom. Efter ett tag kan man öka eller stanna kvar vid det som funkar. Allt är individuellt.

2. Det är aldrig värt det. Nästan. Att skippa träningspasset för att soffan känns skön mot rumpan är ingen bra idé. Soffan är alltid skön och lättja föder lättja. Hur känns det efter ett svettigt pass på gymmet? Oftast jävligt bra! Hur känns det efter att ha maskat från ett svettigt gympass? Oftast inte så jävla bra... Dom enda passen man kan ångra är dom som aldrig blev av!

3. Korven har två smaskiga ändar men vad händer om du försöker äta dom samtidigt? Jo du blir kletig i truten och ser tokig ut. Låt med andra ord bli. Det finns vissa människor med osedvanligt stora munnar som klarar av att äta korven från båda ändar samtidigt. Låt dom göra det ifred och bekymra dig om din egen korv. För den som inte förstår så handlar det om att inte förändra alla delar av livet på en gång. Fokusera på en sak i taget och när den fungerar - ta tag i nästa.

Jag tränar mycket. Ganska jättemycket om man jämför med dom flesta. Man ska inte jämföra. Det handlar om att må bra. Sen finns det förstås ett mått av fåfänga med i ekvationen. Jag skulle ljuga om jag inte sa att det var så. Men främsta anledningen till att träna är inte att bli snyggare utan att bli piggare, gladare och mer tillfreds med sig själv!

Old lady down

Det finns en maskin på gymmet som jag inte riktigt vet hur och varför man använder. Jag har observerat när folk använt den och kommit fram till att det är någon form av tåhävning på hög höjd. Hög höjd gör att maskinen oavsett effektivitet utesluts ur mitt schema. Det uppstod ett litet drama vid den här maskinen imorse när jag tränade. En tant trillade ner. Hon överlevde om än dödligt generad. Jag förstår henne. Jag hoppas dock att hon vågar sig tillbaka. Kanske inte upp i just den maskinen, för det visade sig direkt olämpligt. Men de äldre behövs på gymmen! Först och främst för deras hälsas skull, men också för att det skapar en bra dynamik.

Det sprudlar

Nu faller det sig som så att en mycket god vän har hamnat i de sprudlande känslornas träsk. Det är ovanligt för hösten är vanligtvis inte tiden för sprudlande känslor. Det enda som sprudlar är bakterierna runt influensasmittade som är ute på stan och flåsar. Jag förstår inte varför man slutade utrusta smittbärare med klockor? Det var väl ett himla smidigt och effektivt sätt . Det skulle dessutom få de flesta att tänka både och en två gånger innan de sticker sitt feberstinna tryne utanför dörren. En stor guldklocka kan sabotera den mest välgenomtänkta outfit så att säga. Jag skyddar mig i nuläget med handsprit och stora omvägar runt alla som ser onaturligt röda ut runt snoken. Men jag skulle vara hjälpt av klocksystemet.

Det finns för övrigt få som förtjänar en höstromans lika mycket som min goda vän. Jag är så glad för hennes skull! Låt kärleken sprudla och ge mig smaskiga detaljer på söndag! <3

Slappskallar!

Jag är ganska säker på att det finns bilister som tar varje chans till att spy galla över fotgängarna, som alltid gör så himla många fel i trafiken. Ja och det gör vi förstås:

1. Vi pratar i mobiltelefon och har ingen koll på omvärlden

Liksom du bilist sitter som snattrar i din mobiltelefon i tid och otid. Handsfree? Ja det hjälper säkert när frugan i andra änden hotar med samlag med brevbäraren för att du inte tvättar snoppen.

2. Vi går rakt ut i vägen utan att se oss för.

Å du allsmäktige bilist! Vi bugar inför dig och din metalliska springare. Passera! Passera!

3. Vi går inte rakt ut i vägen utan står kvar och inväntar att du skall bromsa in och inte lämna hjulspår på våra toppluvor.

Eh allvarligt? Hur ska du ha det egentligen?

Här ser vi tydligt att det finns goda kålsupare på båda sidor men nu ligger det till som såhär att fotgängaren trumfar alltid bilisten och detta av främst två anledningar:

1. Fotgängaren är miljövänlig och bidrar inte till växthuseffekt och att framtida generationers avkomma föds med två huvuden och fiskfjäll.
   
2. Fotgängaren är gjord av kött och ben och är således skör i jämförelse med bilisten som sitter inbakad i 2 ton metall.