Sköna söndag

En sak som gör mig irriterad är när folk inte plockar undan efter sig på gymmet. Idag var det ett grabbgäng som löpte amok bland de fria vikterna för att helt sorglöst vandra vidare och lämna en jävla oreda som jag och A fick städa undan för att ens kunna genomföra våra övningar. Snorungar.

En annan sak som gör mig irriterad är när folk inte har koppel på sina hundar inne i stan. Hur tänker man då? I fredags kom en gubbe farandes på inlines (av alla helvetets åkdon!) med två hundar springandes runt benen, lösa då förstås. Han måste höra till dem med absolut lägst IQ i hela Malmö (med omnejd). Det kommer att ta en ände med förskräckelse för de stackars hundarna som på ett eller annat sätt lär gå en bedrövlig död till mötes:

1. Gubben kör över dem med sina inlines (det var väldigt nära hela tiden).
   
2. De faller offer för någon av Malmös alla vårdslösa bilister.
3. De blir eftermiddagssnacks för någon större hund.

En tredje sak som gör mig irriterad är att vakna klockan 5 en söndagsmorgon för att upptäcka att katten har pissat på dörrmattan. Troligtvis var det en protest mot att J placerat sin packning på Lusses plats. Kanske var det en protest mot den fula dörrmattan som kostade 10 kronor på IKEA. Det blev en ny dörrmatta hur som helst.

Ny dörrmatta.

Anledningen till ny dörrmatta.

Tvåhjulade as

Ibland är det så onödigt av mig att släpa runt som en spetälsk med klockan i högsta hugg och kraxa om den förestående undergången. Tentan gick inte dåligt utan väldigt bra. Kanske lär jag mig något av detta, förmodligen inte.

Livet gick från nattsvart till rosafluff på ett litet musklick!

Igår förmiddag hade jag en nära-cyklist-upplevelse igen. Gud så jag hatar de hjulburna idioterna! Jag var i Lund, Sveriges mest fotgängarovänliga stad. På väg till busshållplatsen ska jag korsa en gata och då kommer en överviktig kvinna på rosa cykel ”cyklandes” (snarare stod hon stilla och hoppades att det skulle komma en bärgningsbil och dra henne till slutdestinationen). Som den goda fotgängare jag är avvaktar jag snällt i väntan på att hon ska lyckas få runt tramporna och passera men det går så långsamt för henne så jag ruttnar på att vänta och snabbar mig över gatan. Cyklisten är då tillräckligt nära för att jag ska höra hur hon ger ifrån sig ett frustande läte, ett stånk, riktat till mig. Jag gör ett likadant läte och tillägger ”på dig själv!” (+ lite andra politiskt inkorrekta saker som jag inte är stolt över).

Jag förklarar härmed krig mot cyklister! Har de inte turkisk peppar i analen så man inte hinner säga flaska innan man ligger överkörd med en pakethållare i truten så är de så jävla långsamma så ögonen tåras. Det finns inget sunt mellanting när de gäller de tvåhjulade asen.

Parkeringspsychot

Det satt en man i en liten bil och blockerade vår bil så vi inte kunde komma ut från parkeringen igår när vi hade handlat. P knackade på rutan för att be mannen flytta sin lilla bil så vi kunde åka men mannen som satt i den lilla bilen var arg. Jättearg. Han vräkte sig ut ur den lilla bilen som var alldeles immig och började skrika. Det var så synd om honom som inte kunde gå in och handla eftersom han var så snäll och satt kvar i sin lilla bil och blockerade vår bil för att vänta på att vi skulle komma tillbaka så han skulle kunna flytta sin lilla bil så vår bil kunde komma ut. Alltså istället för att parkera någon annanstans på den väldigt tomma parkeringen. Mannen som visserligen hade rätt i sak (vi hade parkerat fel på mitt initiativ) uppträdde irrationellt och hysteriskt. ”Vad händer om jag inte flyttar min lilla bil?” gormade mannen, ”Ja, då är det ett problem” svarade J och förklarade lugnt för mannen att han då inte skulle kunna handla överhuvudtaget, utan bli sittandes i sin lilla immiga bil resten av kvällen. Mannen skrek lite till och mysbyxorna fladdrade runt hans kycklingklubbor till ben. När han var nöjd klev han tillbaka in i sin lilla bil och körde iväg och parkerade någon annanstans på den väldigt tomma parkeringen. Vi stod som fyra frågetecken och undrade om det var på riktigt.

Eftersom jag är lite ond tyckte jag nästan det var roande att se mannen i den lilla bilen idiotförklara sig själv, men även i en liten bil kan det finnas tillhyggen så det var faktiskt obehagligt. J hanterade det dock hur bra som helst. Han är utbildad för det.