Parkeringspsychot

Det satt en man i en liten bil och blockerade vår bil så vi inte kunde komma ut från parkeringen igår när vi hade handlat. P knackade på rutan för att be mannen flytta sin lilla bil så vi kunde åka men mannen som satt i den lilla bilen var arg. Jättearg. Han vräkte sig ut ur den lilla bilen som var alldeles immig och började skrika. Det var så synd om honom som inte kunde gå in och handla eftersom han var så snäll och satt kvar i sin lilla bil och blockerade vår bil för att vänta på att vi skulle komma tillbaka så han skulle kunna flytta sin lilla bil så vår bil kunde komma ut. Alltså istället för att parkera någon annanstans på den väldigt tomma parkeringen. Mannen som visserligen hade rätt i sak (vi hade parkerat fel på mitt initiativ) uppträdde irrationellt och hysteriskt. ”Vad händer om jag inte flyttar min lilla bil?” gormade mannen, ”Ja, då är det ett problem” svarade J och förklarade lugnt för mannen att han då inte skulle kunna handla överhuvudtaget, utan bli sittandes i sin lilla immiga bil resten av kvällen. Mannen skrek lite till och mysbyxorna fladdrade runt hans kycklingklubbor till ben. När han var nöjd klev han tillbaka in i sin lilla bil och körde iväg och parkerade någon annanstans på den väldigt tomma parkeringen. Vi stod som fyra frågetecken och undrade om det var på riktigt.

Eftersom jag är lite ond tyckte jag nästan det var roande att se mannen i den lilla bilen idiotförklara sig själv, men även i en liten bil kan det finnas tillhyggen så det var faktiskt obehagligt. J hanterade det dock hur bra som helst. Han är utbildad för det.