Long time no blog

Hösten blev vinter sen kom julen och det nya året och här har det inte blivit någonting bloggat sedan urminnes tider. En av anledningarna till det är kandidatuppsatsen i historia. Att skriva en uppsats är en lång och plågsam process. Jag tänker inte ens låtsas som att vem som helst klarar det. Det är krävande, kvävande och ensamt. Min uppsats blev i slutändan helt okej. Jag känner naturligtvis att jag hade kunnat göra den bättre och grämer mig över ett par saker. Det ligger dock i skrivandets natur att aldrig bli nöjd. Men jag klarade det. Jag klarade det. Det känns obeskrivligt bra.

Jag är faktiskt förbannat jävla skitstolt över mig själv och mina prestationer och jag tänker inte ens censurera mig själv av rädsla för att trampa någon på tårna.

Ut med grisen in med advent

Måndag: PW + styrketräning (ben, rumpa, mage)

Tisdag: Aktiv vila (1 tim PW)

Onsdag: PW + styrketräning (axlar, armar, rygg, mage)

Torsdag: PW + spinning

Fredag: PW + bodypump

Lördag: PW + spinning

Söndag: PW + poweryoga

Ännu en bra träningsvecka så jag är nöjd. Har haft en sjuhelvetes träningsvärk i vanlig ordning men den börjar försvinna lagom till det är dags att ge sig in i nästa vecka. Men kanske blir det några dagars vila. Vi började nämligen vårt adventsfriande med att vaccinera oss mot grisasjukan. Och som jag har förstått kan det uppstå en rad intressanta biverkningar.

Fniss

Jag tycker lite synd om den som sökte på ”Jesu + död + högtid” och hamnade på min blogg. Men jag tycker mer synd om den som hittade hit genom att söka på ”pungryck”.

Mest synd tycker jag om mig själv dock. Det är så mycket uppsatsångest just nu.

Det pumpar

Måndag: Aktiv vila (det vill säga 1 tim PW innan frukost)

Tisdag: PW + styrketräning (ben, rumpa)

Onsdag: PW + styrketräning (axlar, armar, rygg, mage)

Torsdag: PW + spinning

Fredag: PW + bodypump

Lördag: PW + spinning

Söndag: PW + poweryoga

Jag måste bygga om mitt benpass det är alldeles för tufft. Ska ta bort något moment men passet kommer ändå att vara fantastiskt! Eventuellt behöver jag lägga om överkroppspasset också (splitta det). Vi får se. Huvudsaken är att det känns väldigt bra just nu och som grädde på laxen upptäckte jag igår att mina skinny jeans (som jag köpte trots att de är en jävla pain att få på sig) gick på MYCKET lättare än tidigare.

Utvärdering

Måndag: Mådde pyton och sov uselt hela natten. Vaknade med illamående men klev upp och hoppade i träningskläderna med förhoppningen om att frisk luft och lite motion skulle ställa rätt måendet. Efter 40 minuter ramlade jag tillbaka in genom dörren kallsvettig och jävlig. Hej vinterkräksjuka. Feber, kräkningar, värk i kroppen och en trötthet jag aldrig tidigare upplevt. Sov hela dagen.

Tisdag: Trött, trött, trött. Ingen feber men TRÖTT. Kom iväg ut på en timmes promenad under förmiddagen men höll en låg puls.

Onsdag: Trött men ändå full av energi. Tillbaka i vanliga gängorna. Powerwalk följd av poweryoga. På eftermiddagen tog jag en bonus-powerwalk.

Torsdag: Uppe med tuppen. Powerwalk + spinning. Allt innan klockan 8!

Fredag: Uppe med tuppen. Powerwalk + bodypump. Härligt!

Lördag: Powerwalk + nytt ben- och rumppass på gymmet. 60 minuter, ganska högt tempo. Gött i gumpen.

Söndag: Powerwalk + en tur till gymmet för armar, axlar, rygg + mage.

Jag är riktigt nöjd! Det sög att vara sjuk och klen ett par dagar, men jag kom tillbaka med riktigt bra energi. Och lördagens gympass var en religiös upplevelse. Det var helt enkelt fantastiskt. Jag hade filat på passet ett tag och det var glädjande att det fungerade så bra i praktiken också. Idag kan jag knappt gå men det är som det ska vara.

Mäktigt präktigt

Träning är inte något som man ägnar sig åt en kort period och sedan slutar med. Men det verkar vara ganska många som har det beteendet. Dom sätter ribban högt som fan och tränar skiten ur sin otränade kropp i 2 veckor för att sedan återgå till bekväma vanor. Så kärnfrågan är hur man integrerar träningen i vardagen och gör den till en naturlig del av livet.

1. Rom byggdes inte på en dag. Man kan inte gå direkt från latmask till elitidrottare. Att planera gedigna träningsscheman som sedan inte genomförs har ingen blivit motiverad av. Fimpa alla storstilade planer och sätt rimliga mål. 2 pass i veckan kan vara lagom. Efter ett tag kan man öka eller stanna kvar vid det som funkar. Allt är individuellt.

2. Det är aldrig värt det. Nästan. Att skippa träningspasset för att soffan känns skön mot rumpan är ingen bra idé. Soffan är alltid skön och lättja föder lättja. Hur känns det efter ett svettigt pass på gymmet? Oftast jävligt bra! Hur känns det efter att ha maskat från ett svettigt gympass? Oftast inte så jävla bra... Dom enda passen man kan ångra är dom som aldrig blev av!

3. Korven har två smaskiga ändar men vad händer om du försöker äta dom samtidigt? Jo du blir kletig i truten och ser tokig ut. Låt med andra ord bli. Det finns vissa människor med osedvanligt stora munnar som klarar av att äta korven från båda ändar samtidigt. Låt dom göra det ifred och bekymra dig om din egen korv. För den som inte förstår så handlar det om att inte förändra alla delar av livet på en gång. Fokusera på en sak i taget och när den fungerar - ta tag i nästa.

Jag tränar mycket. Ganska jättemycket om man jämför med dom flesta. Man ska inte jämföra. Det handlar om att må bra. Sen finns det förstås ett mått av fåfänga med i ekvationen. Jag skulle ljuga om jag inte sa att det var så. Men främsta anledningen till att träna är inte att bli snyggare utan att bli piggare, gladare och mer tillfreds med sig själv!

Old lady down

Det finns en maskin på gymmet som jag inte riktigt vet hur och varför man använder. Jag har observerat när folk använt den och kommit fram till att det är någon form av tåhävning på hög höjd. Hög höjd gör att maskinen oavsett effektivitet utesluts ur mitt schema. Det uppstod ett litet drama vid den här maskinen imorse när jag tränade. En tant trillade ner. Hon överlevde om än dödligt generad. Jag förstår henne. Jag hoppas dock att hon vågar sig tillbaka. Kanske inte upp i just den maskinen, för det visade sig direkt olämpligt. Men de äldre behövs på gymmen! Först och främst för deras hälsas skull, men också för att det skapar en bra dynamik.

Det sprudlar

Nu faller det sig som så att en mycket god vän har hamnat i de sprudlande känslornas träsk. Det är ovanligt för hösten är vanligtvis inte tiden för sprudlande känslor. Det enda som sprudlar är bakterierna runt influensasmittade som är ute på stan och flåsar. Jag förstår inte varför man slutade utrusta smittbärare med klockor? Det var väl ett himla smidigt och effektivt sätt . Det skulle dessutom få de flesta att tänka både och en två gånger innan de sticker sitt feberstinna tryne utanför dörren. En stor guldklocka kan sabotera den mest välgenomtänkta outfit så att säga. Jag skyddar mig i nuläget med handsprit och stora omvägar runt alla som ser onaturligt röda ut runt snoken. Men jag skulle vara hjälpt av klocksystemet.

Det finns för övrigt få som förtjänar en höstromans lika mycket som min goda vän. Jag är så glad för hennes skull! Låt kärleken sprudla och ge mig smaskiga detaljer på söndag! <3

Slappskallar!

Jag är ganska säker på att det finns bilister som tar varje chans till att spy galla över fotgängarna, som alltid gör så himla många fel i trafiken. Ja och det gör vi förstås:

1. Vi pratar i mobiltelefon och har ingen koll på omvärlden

Liksom du bilist sitter som snattrar i din mobiltelefon i tid och otid. Handsfree? Ja det hjälper säkert när frugan i andra änden hotar med samlag med brevbäraren för att du inte tvättar snoppen.

2. Vi går rakt ut i vägen utan att se oss för.

Å du allsmäktige bilist! Vi bugar inför dig och din metalliska springare. Passera! Passera!

3. Vi går inte rakt ut i vägen utan står kvar och inväntar att du skall bromsa in och inte lämna hjulspår på våra toppluvor.

Eh allvarligt? Hur ska du ha det egentligen?

Här ser vi tydligt att det finns goda kålsupare på båda sidor men nu ligger det till som såhär att fotgängaren trumfar alltid bilisten och detta av främst två anledningar:

1. Fotgängaren är miljövänlig och bidrar inte till växthuseffekt och att framtida generationers avkomma föds med två huvuden och fiskfjäll.
   
2. Fotgängaren är gjord av kött och ben och är således skör i jämförelse med bilisten som sitter inbakad i 2 ton metall.
   

Snoppskallar!

Jag har inte körkort. Jag har inte stenkoll på alla trafikregler. Däremot ser jag mig alltid för väldigt noga när jag tex ska passera ett obevakat övergångsställe eftersom bilister – förlåt mig- ofta har små snoppar istället för huvuden. En och annan bilist har suttit bakom sin ratt och mumlat fulheter om mig som är en sån där jobbig tvekare. Vänta, vänta… Ja idiotjäveln stannar. Tacksåmycket! Även vid bevakade övergångsställen med ljus i olika färger som signalerar hur man ska bete sig ser jag mig för. Noga. För tydligen är det samtidigt grönt ljus för bilister som kommer svängandes och det är här vi har ett stort jävla problem i Malmö. En expert har berättat att de ska lämna företräde och det gör såklart majoriteten men sen har vi snopparna* som står på gasen och ska fram först. Förra veckan var det en taxichaffis, imorse en gubbe och för några månader sedan en ung tjej. Det räcker inte att mima förlåt där bakom ratten. Ja förlåt det var inte meningen att nästan knäcka bäckenet på mig (i bästa fall)? Så fan heller att jag förlåter och nästa bilistjävel som har mage att sitta och göra suckar bakom sin ratt för att jag inte vågar hoppas på att han/hon kommer att bromsa in så jag kommer över levande ska jag repa lacken för!

Jävla trafikollon!

*Egentligen är det fel av mig att kalla dom för snoppar för snoppar är inte dåliga - dom är bra och nästan alla gillar dom! Men deras uppsyn där de sitter bakom sina rattar och är dumma i huvudet, fula osv är väldigt snopplik (titta på en snopp uppifrån).

När varningsklockan klämtar

Inför avhämtningen av Lusse för snart ett år sedan utspelades följande konversation:

Kattkontakt: Jo eh har ni spännband med till transportburen?
Elin: Öh spännband?
Kattkontakt: Ja
Elin: …nej? (spännband wtf?!)

Kattkontakt: Vi rekommenderar att ni har spännband till Lusse.

Misstänker att det blev tårta och champagne när adoptionen var klar.

Äsch jag gnäller och gnäller lite till men trots allt är jag ganska glad över att Lusse med sin fotogenetiska charm hittade oss. Jag älskar honom. Han är min katt.

Ugghhff

Det kan vara så att jag har en liten idé om vad min c-uppsats ska handla om. Kanske, om jag har tur, så kan idén utvecklas till något hållbart.

Men i ärlighetens namn så förstår jag inte hur jag ska klara av det här. Det känns som om jag har 7 meter vatten, nej badkarsrens, över huvudet och en pinne i röven. Härligt. Jag har redan barksmak i truten.

I say no!

Söndag. Och jag tänker inte ha dåligt samvete över att på den sjunde dagen inta tvivelaktigheter såsom godis och glass. Jag vägrar!

Numse numse min numse!

I torsdags var jag på ett 75 min långt body pump / konditionspass och träningsvärken kom smygandes redan igår ty jag var enastående under passet och överdrev samtliga utfall till den mildaste av grad. Jag for upp och ner som en gummisnodd. Idag är träningsvärken bortom all rim och reson. Min rumpa vill helst inte att jag ska gå/stå/sitta. Att ligga går bra så länge jag inte gör några hastiga rörelser. Men det är trots allt en ljuv smärta…

Jag hittade min gamla jeanskjol i förrgår. Det blev ett kärt återseende!

En sån dag...

Suck. Jag behöver (edit: vill ha) nya skor och ny jacka men jag hittar ingenting som sitter bra eller känns rätt! Efter tre dåliga provrumsdagar är mitt självförtroende i botten och jag vet inte om jag någonsin kommer våga mig in i ett provrum igen. Om jag mot förmodan vågar mig in i en klädaffär så kommer jag i alla fall inte försöka tvinga ner min feta lekamen i ett par jeans eller dylikt. Nej jag tror jag tar bussen till ÖB istället. De har säkert rea på tält och sånt nu när det är dags för en ny säsong.

Nytt blad

Nu har jag påbörjat kandidatkursen i historia vid Lunds universitet. Det känns mysigt i magen. Samma känsla (nästan) som när man var liten och började ny årskurs. Allt kändes nytt och man hade en städad bänk. Jag städade mitt skrivbord igår men det förblev inte städat så särskilt länge då Lusse drabbades av ryck och hoppade upp och gled med sin kattröv över skrivbordsunderlägget upprepade gånger. Han lämnade inga synliga spår men ändå jävligt äckligt.

Det har nu gått snart en vecka sedan blomsterbeståndet utökades drastiskt här hemma och tro det eller ej – currymetoden verkar fungera! Katten har inte gjort någon ansats till att vilja fördärva växterna. Däremot tycker jag mig se en längtan i hans ögon så jag är på min vakt...

GZ Luzze

Hipp hipp hurra för Lusse idaaa! Idag blir det lilla miffot 4 år. Han började sin stora dag med att spy 4 gånger så matte garanterat vaknade på rätt sida. Kattsidan. Men inget ont som inte har något gott med sig – tack vare kattkräket blev lägenheten storstädad och jag sprang ner på stan och köpte nya krukväxter. Krukväxter dör nämligen ganska snabbt hemma hos oss pga. en viss pälsbeklädd anledning. Tjejen i blomsteraffären tipsade om att curry kan hålla katter borta från blomstren så nu har jag kryddat samtliga växter. Låt oss hoppas att det bränner till i nosen ty jag hade gärna sett mina nya växter frodas och sprida harmoni!

Jag bifogar en bild på det sorgliga blomsterbeståndet och anledningen till det sorgliga blomsterbeståndet. Den enda överlevaren är ökenväxten på bilden och den har överlevt det mesta (den har blivit uppsopad från golvet X-antal gånger). Från början var den fyllig och fin men efter Lusses framfart ser den ut som en ledsen julgran.

7 dagar kvar

Idag var jag på skolan och lunchade med ett par kursare. Det var som om jag aldrig lämnat stället. Konstigt hur det kan kännas så trots att det var flera månader sedan jag senast satte min fot där. Det ska med andra ord bli skönt att plugga i Lund en termin. Omväxling förnöjer. Jag passade på att norpa en lärarkalender när jag ändå var på skolan. Sedan beställde jag kurslitteratur. Nu har jag huvudvärk och är lite illamående. Tänk om det är grissjukan?

Ångest i förskott

Jag försöker göra det bästa av det lilla som är kvar av sommarlovet. Det går sådär. Jag läser och spelar dator och… har ångest över att snart ha pluggångest. Ack så kontraproduktivt! Ack så onödigt och korkat!

Ett annat smart drag som jag nyligen gjort mig skyldig till är att beställa proteinpulver med vaniljsmak. Jag kunde ha valt choklad eller jordgubbe men oh nej jag valde vanilj. Det smakar som body lotion och ser ut som något det finns gott om på ett stuteri. Varför valde jag vanilj?

Men nu ska jag återgå till Bella och Eddie. Det är så underbart att vara insugen i den här fantastiska berättelsen!

E <3 E

Jag förstår varför min kursare A tindrade i våras när vi övriga ville ta livet av oss av litterär leda. Och nu är det min tur att tindra! Jag har såklart fastnat i Twilight-serien. J stör sig lite på att jag är (o)hemligt förälskad i Edward. Nu ska jag nog lägga mig och läsa lite tror jag bestämt…